Sida:Åström Svensk vattenrätt.djvu/6

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

INLEDNING.

Inledningsvis vilja vi framhålla några allmänna synpunkter, som under den blifvande undersökningens fortgång böra beaktas.

Den uppfattningen torde vara ganska vanlig, att allt vatten i sjöar och rinnande vatten bör ovillkorligt fördelas emellan enskilda strandfastigheter i enlighet med grunderna för 12: 4 jordabalken.

Häremot må anföras, att understundom måste ett visst vattendrag anses tillhöra staten, oaktadt enskilda personer äga vattendragets stränder. Så torde mångenstädes vara fallet i Norrland, där efter afvittringen af enskilda hemman från kronomarkerna de enskilda hemmanens ägovälden icke alltid kunna anses omfatta jämväl förekommande vattendrag. Samma är ock förhållandet med t. ex. Göta älf vid Trollhättan.

Härjämte måste ock staten, jämlikt 6 § i gällande fiskelag, anses vara ägare till vissa delar af större insjöar, oaktadt strandfastigheterna hafva vattenrätt närmast invid stränderna.

Innan man därför äger fördela ett visst vattenområde emellan enskilda strandfastigheter, jämlikt 12: 4 jordabalken, måste man först tillse, att ifrågavarande vattenområde verkligen tillhör de enskilde. Skulle det visa sig, att staten är ägare till visst vattenområde, torde hvarje fördelning af detsamma emellan enskilde vara ogiltig, särskildt för det fall att vid rågångs- eller annan liknande förrättning staten icke varit i tillfälle att bevaka sin rätt.

Gäller det alltså att bestämma omfånget för enskild rätt i vatten, måste man först afskilja (»afvittra») det publika vattenområdet från det privata.