— 8 —
— Men dessa hedervärda sällskap syssla alla med qvarlefvorna af gammal sedlighet och gammal osedlighet. —
— Och den moderna läkarkonstens grundprincip är framförallt att förekomma sjukdomarne der sig göra låter — ej att bota hvad redan obotligt är.
Derför egnar jag boken åt den i detta afseende enda verkliga frälsningsarmén, åt ungdomen.
Ungdomen har kurage, kraft och mod att se de svåraste missförhållanden i ansigtet och reda ut dem, bringa dess orsaker ur verlden.
Ty ungdomen har inga traditioner, inga fördomar som binder sig — den kan handla hänsynslöst lika fullt som den bör det.
I ungdomens händer lägger jag alltså denna andra bok, den som skulle bli glad — men ej blef det.
Det finnes en slags kritik som säger om en bok som denna: — „man blir ej glad åt den“, — „den kan ej sättas i händerna på hvem som helst“. —
Det är tvetydigt sagdt. Och jag tror mig berättigad att förfullständiga denna kritik.
„Man blir ej glad!“ —
Man blir öfvorhufvudtaget aldrig gladare än man gör sig. Man finner glädjen öfverallt, der man blott söker den och ej förstår den endast som förströelse.
Man finner den — till och med i denna bok, ty bakom de dystra bilderna står ändå lefnadsglädjen som afsigt, och kärleken till den som bakgrund.
— „Den kan ej sättas i händerna på hvem som hellst!“ —
Mycket riktigt! — Jag säger det framför allt om denna bok.
