Sida:Adolf Paul - The Ripper (Uppskäraren).pdf/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Hvad äro alla de små tillintetgjorda individuali­teter — emot denna enade vilja framåt!

— Dessa små viljor hit och dit — endast fruk­tan för sig sjelfva förmår dem till det inbördes med­ lidande som vänder sin spets mot min stora mäktiga egoism — mot den enade framåtrörelse hvilken de alla dock tillhöra.

Jag — „the Ripper“ säger eder:

— I skolen ej hafva inbördes medlidande, utan inbördes lidande.

I skolen! — Icke jag befaller det — men fakta. Ty faktiskt liden I alla samma lidande — men sen det ej hos eder sjelfva, — blott hos hvarandra. —

Hvartill då medlidande? hvartill indignation?!

— Huru månget vänligt hjerta har ej sammandragits i medlidande vid tanken på vivisektionens oskyl­diga offer, på deras pina och deras lidanden! Huru många dundrande straffpredikningar ha ej hållits — hotelser uttalats! — —

Och dock vivisekerar man!

— De arma „lifven“ — de ha ej offrats åt vet­ girighetens samlingar, — de ha helt enkelt tagits af kunnandet, och slukats af begäret att kunna mera.

De ha ej samlats till de framåtskridandets rester, som man sätter i system och kallar vetenskap. Derför togos de ej. — Utan för att förenas med fram­åtskridandet sjelf, — enas med, gå upp i den allmänna rörelsen, — gifva sina lif för det stora allmänna lifvet.

Hvartill då protester?!

Säg att verldsaltet ej rör sig — ej lefver. Skrik ut det med millioners stämmor.

Och det rör sig dock.