Sida:Adolf Paul - The Ripper (Uppskäraren).pdf/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 22 —

Detta medel var driften.

Kärleken sönderföll alltså efterhand i två bestämdt formade krafter: — tron, som är det oklara medvetandet af det lefvandes andel i det eviga lifvet, och — driften, som är viljan att fortsättningsvis utveckla dess tillfälliga form.

Tron, är kulten af det eviga lifvet sjelft.

Driften, är den lefvandes medel till detsamma.

Det var kärlekens delning. —

— Driften utvecklade sig vidare. Hvarje ögonblickligt lefvande form behöfde endast dela sig, och enhvar af dessa delar lefde så vidare utvecklade sig och delade sig vidare.

Men ju längre en viss organism hann i sitt utvecklingsarbete, ju mera inveckladt och kompliceradt det individuella lifvet blef, — desto mer kompliceradt måste dess öfverbringande till ett nytt led blifva.

Driften delade sig i manlig och qvinlig.

Den manliga fick på sin lott att lefva det individuella utvecklingsarbetet i sitt led och öfverlemna dess resultat åt den qvinliga — att hon måtte öfverbringa det till nästa led.

Den qvinliga fick att lefva med — så att hon skulle kunna taga emot dessa lifsarbetets resultat, bevara dem och gifva dem vidare.

De manliga och qvinliga individer, hvilka ej kunna detta äro onaturliga, dekadenta former, och skola dö.

De göra det — ty driften hos dem har omsatt sig i en annan, riktad emot den egna formens fortbestånd, — en sjelfmördande drift, som gör dem oförmögna, att fortlefva i många led.