— 23 —
Denna drift är en qvarlefva — en atavism från tiden före driftens delning i manlig och qvinlig.
Driften delade sig ej hos alla lefvande former. Det största antalet lefvande har den ännu odelad. Deras mest typiske representant är bacillen.
Den högre, tudelade driftens mest fulländade egare är menniskan.
Menniskans könsdrift innehåller i sig koncentrerade alla stadier af utvecklingen genom årtusenden, — från den första enkla delningen af protoplasmat till den nuvarande organismens fortplantningssätt.
Denna årtusendens utveckling gör menniskans foster på några månader i moderkroppen.
Har då moderkroppen utbildat den tudelade driftens dödsfiende — den odelade — den ensamma, så får afkomman den så mycket starkare i arf. Och den utbildar giftet vidare ända till dekadencens, sjelfmordets sista led kommer och sätter punkt.
Den lägre driften, den ensamma kärleken, dödar den högre, den gemensamma.
Så snart blott individen får ögonen öppna för dennas sin dödsfiendes rätta natur, är han herre öfver den — utbildar han den ej vidare.
Sedan mikroskopet lärde oss att se bacillerna och studera deras lif, hålla vi på att lära oss bekämpa dem.
De dekadenta formerna — de som i allt mindre grad odla förmågan att lefva vidare — odla ofta i allt högre grad sin forms andra egenskaper, ju längre dekadencen fortskrider.
De få dem koncentrerade, skärpta i allt högre grad än de samtidiga existenser, hvilka kunna lefva vidare.
