— 24 —
De få det, emedan de ej kunna dela dem, ej kunna gifva dem vidare.
Deras dekadence ligger ensamt i sjelfva driften.
Det är bland dessa individer man får söka sin tids siare: genierna.
Och just de äro de mikroskop genom hvilka de andra få se sig sjelfva.
Ty de hafva erfarenheten.
— Naturen drager således fördel till och med af sina missbildningar.
— Jag „the Ripper“ är ett sådant drifternas mikroskop. Det är dem jag söker — dem jag vigt min verksamhet.
Jag har sökt och funnit könsdriftens värsta fiende — den ensamma kärlekens bacill i alla de lefvande lif jag skurit upp.
— Alltsedan driften delades, äro dess båda så olika delar enade endast i tron på sitt eviga lif.
Formen för denna den delade driftens instinktiva kult af tron, dess gemensamma vilja att lefva vidare — är lidelsen.
Der två individer mötas i sin lidelse — äro de egnade att också mötas i driften, — att tillsammans öfverföra det individuella lifsarbetet i ett nytt led.
Sjelfva kalla de detta sammanförande af lidelser och drifter för kärlek.
Vetenskapen har kallat denna lidelsens kult det fria urvalet.
— De dekadenta individerna, de, hvilka hafva den sjelfmördande driften, — de hafva lidelsen så mycket starkare, som de ju ej kunna fullt tillfredsställa den, ej kunna varaktigt lefva vidare.