— 28 —
„Ger var syndig, — alltså, dödade honom Herren.“
Herren straffar all synd.
Der ha' vi läran — den som skall tros af de dumme.
Receptet håller streck för alla lärotillverkare. Alla hafva de användt det, bättre eller sämre och ingen har uppfunnit det.
Metoden är helt enkel — samma mekaniska förvexling af orsak och verkan som i drömmen.
— Vi känna alla till ett uppvaknande förorsakadt af ett buller — en knackning på dörren etc. — Faktiskt vakna vi af denna knackning, men den föregås af en, som vi tycka lång dröm, hvars afslutning i vårt medvetande just är det buller som framkallat drömmen.
Vi veta vakna att det bullret är orsak till drömmen. Men drömmande erfara vi motsatsen. — Drömmen inbilla vi oss då förorsaka den sluteffekt såsom hvilken vi uppfatta det yttre bullret.
Låt oss se processen an.
— En stöt träffar ett sofvande medvetande.
(D. v. s. de hvilande = utom viljans verksamhet försatta sinnesorganen förmedla ett yttre intryck till medvetandet.)
Medvetandet är vår samling minnen glömda och icke glömda.
Det yttre intrycket väcker det af minnena som ligger närmast i medvetande. Detta gör i sin tur intryck på närmast beslägtade minne — detta åter på ett annat och så går rörelsen vidare från det ena till det andra minnet godtyckligt och endast på grund af tillfällig slägtskap. Det är som att kasta en sten i en sjö. Och när det första intrycket trängt sig in i