100
utan har jag älskat, när han drack vin, så skall jag ock så göra, när vi inte annat hafva än vatten.
”Men så aktar jag all er Spådom intet, utan jag tror min goda Gud bättre, fast I mån säja som I gärna villa. Och såge I gärna, att jag aldrig skall få någet godt äga. Men jag förstår: är det så Guds vilja, att det skall gå mig så tungt, så vill jag gärna låta mig nöja därmed, ty den som låter sig nöja, han har allting nog. Men så vet hvarken I heller jag heller någen annan, hvad Gud har gömt åt mig. Och om jag med all flit sätter all min förtröstning till honom, som allena kan vända min lycka och olycka, hvart han vill, och jag sedan flitigt ber honom, så ger han mig väl allt godt med.
”Och om det inte så vore Guds vilja och mig inte nyttigt till att blifva rik, så sköter jag det rätt inte om och aktar denna världenes rikedom slätt inte, ty hon är så förgängelig och oviss, att råtter kunna draga bort den för mig. Heller när jag mycke har släpat mig med rikedomar, så skall jag bort och dö. Så har jag inte däraf utan omak, och en annan, den jag aldrig har tänkt, skall träta om min rikedom; men är jag inte rik, så är jag inte rädd därför. Så passar jag på ingenting, och skall ock inte annat beda Gud om, allenast han af nåd ville gifva mig hvad mig är nyttigt. Det är all min bön. Och allt annat aktar jag inte utan sörjer det I hafva sagt mig, medan jag sofver.
”Och skall jag sofva rätt roligt därföre i denna natt, ty jag vet, att Gud låter ingen svälta ihjäl; och inte sörjer jag gärna förut, ty sorgen är stor nog, när hon kommer.
”Och Gud har ännu aldrig förlåtit någen, som har hoppas på honom, hvi skulle han så förlåta mig? Ty
