106
Ty svara hon mig: ”Om du ändå får honom, aldrig får du några barn med honom.”
Då svara jag: ”Jo men, ingen nöd blir därom, ty vi äro båda af godt slag, som inte har fattas barn; alltså få vi båda väl barn nog, om Gud hjälper oss tillsamman. Det tviflar jag inte på.”
Och hon sade: ”Om I än få barn, såg du icke huru många söner din moster fick med broren, så många får du med denna. Då har du inte af hans rikedomar.”
Jag sade: ”Min moster fick 4 döttrar, mig läre Gud gifva 4 söner, och fru mor skall en gång få se dem.”
Då sade hon: ”Om I än få många söner, som du säger, så blir det inte annat än morianer och dvärgar, efter I äre svarta och små både.”
Då svara jag och smålog: ”Di värsta sto bära di skönaste fålarna; alltså skall min fru mor få se, hocka sköna barn jag skall få, att di inte skönare sku kunna målas.”
Då svara hon och blef så bitterlig ond: ”Så hörer jag väl, att du vill ändtelíg hafva honom.”
Därpå jag sade: ”Jag hör min fru mor säger så, att jag skall hafva honom. Och ber jag, att jag måtte få sofva. Jag vill icke en gång mer tala om honom i afton.”
Och om andra afton kom han dit till mig och blef fägnat af henne som salt i surt öga. Ty han har inte talt ved mig, sedan han kom ifrån Finland. Och har han väl för en lång tid låtit mig märka sin mening, men jag var ett sådant kreatur, så som inte var så lätt till att vinna, utan det ville kosta någet omak, efter jag tyckte jag hade någet till att pocka på. Och försökte jag honom
