när du sir han är ond, så måtte du vara from och alldeles låta honom råda.”
Då log jag lite och sade: ”Jag förstår min morfar, om jag resolverar mig till att sättja honom till herre öfver mig, så måste jag ock väl resolvera mig till att dansa efter hans pipa, när det kommer så när, och gör jag mig inte bekymmer därom. Jag hoppas, att jag skall så kunna skicka mig emot honom, att han ingen orsak skall kunna få till att bli mig ond. Och ingen, som mig väl unnar, skall få den sorgen, och ingen min ovän, som har spått mig ondt, skall få den glädjen, att vi sku lefva illa ihop med hvarannan.”
Då svara min morfar: ”I Jesu namn, kära barn, det är mig rätt kärt, att du har fattat den goda resolution, först att du vill hafva honom och sedan att du vill skicka dig alldeles efter hans sinn. Så önskar jag af allt mitt hjärta, att den goda Gud ville alltid gifva dig sin lycka och välsignelse därtill, att du först måtte täckas Gud och din tillkommande man, den jag väl kan se, att I nu älska hvarannan af allt ert hjärta och utan skrymtan. Och har jag inte fördenskull fråga dig, att jag icke visste och kunde se, att I älska hvarannan, utan att jag man skulle höra, hvad du ville säja. Önskar jag fördenskull, att er kärlek måtte blifva så stor och stadig intill er död. Och kan jag ock väl se andra later på dig mot denna än mot Sparren, och älska han dig ock för annan orsak än denne.”
Och förlofvades vi båda med hvarannan den 20 augusti på Tidö. Gud låte det vara skedt i en god och lyckelig stund, Guds heliga namn till ära, alla våra vänner till hugna och dem, som oss äre emot, till förtret, och oss båda här i världen till timmelig hugnat och
