Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
115

Anno 1648 i februarie månat fullmakt af dronningen till att draga till Västergötland och taga mot västgötarna till häst. Och drog han ifrån Stockholm den 5 marts dit ner att mönstra sitt regemente och följde dem till Göteborg, där di skulle gå till sjöss och till Tyskland.

Och han kom tillbaka igen till Stockholm till att hålla bröllop och skref fördenskull min herr far till och bad honom, om det vore möjlig, att han ville komma hem och göra bröllop heller att det måtte stå i hans frånvaran, där herr far inte hade tid till att komma; efter det nu har kommit så vida, och han nu inte hade lägenhet till att bli hemma, ty han hade allareda order till att gå med sitt folk ut till Tyskland med hertig Karl; och att han inte gärna droge sta, förrän han hade mig med sig.

Och ville min herr far ingalunda, att det skulle ske i hans frånvara, och inte kunne han heller komma så snart hem. Ty stog det rätt åt: han skulle bort, och herr far var inte hemma.

Så vet min Gud, huru hjärtelig bedröfvade vi vore båda, han på sin sida, som bort skulle dra, och jag på min sida, som kvar skulle bli. Ty jag har nu varit glad en tid och tyckt, att Gud nu ville hjälpa mig ifrån min barndoms svåra och mycket bedröfveliga vedervärtighet, den som har varit så utur viset stor, att hon inte är till att beskrifva. Och så gjorde det honom mycket ondt, efter jag har sagt för honom, huru allt har gått mig så tungt, allt ifrån min barndom, och han hörde, att det inte har gått mig allt som det skulle och han nu gärna ville att det skulle gå mig. Och i synderhet efter min morfar och mormor var nu så åldriga, att de ginge på grafsens brädd, och min mormor hon nu mest låg på säng, och visste vi