Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
117

Sedan kom Anna Posse till mig och sade, att hon skulle vara brud 14 dagar därefter, och jag svara: ”I äre gammal nog till och annars har I länge nog varit förlofva, så att jag inte vet, hvad er fattas, att I inte länge sedan har hållit bröllop.”

Och fråga hon mig, om mitt bröllop skulle stå snart, och jag sade: "Jag kan inte veta, och — — —”


(Här äro tyvärr några blad borta ur manuskriptet. Själfbiografien börjar åter på följande sätt:)


— — — nu, Gud ske lof, har gjort all deras spådom till inte, och tackar jag ock Gud därföre.

Den 10 juli droge vi ifrån Stockholm till Sätuna, och kom jag med min käre man den 11 första gången till Sätuna. Gud gifve oss till lycka och låte oss med hugnat få bo här tillsamman i många goda år, ditt heliga namn till ära och oss båda till timmelig och evig välfärd!

Den 14 kom min herr far och styfmor hit till oss och droge hädan den 16; och den 22 droge vi ifrån Sätuna. Gud hjälpe oss väl med all hugnat dit igen!

Den 23 komme vi till Stockholm, och då var reda skeppet borta till Dalarön, som vi skulle till Tyskland på.

Och ville min herr far intet gärna, att jag skulle draga ut med min man. Och när jag märkte det, begynte jag till att gråta så bitterlig, när vi komme hem, och sade åt min man, att jag aldrig tror, att han så litet håller sin lofven, som han lofva både förr och när jag om morgonen först kom till honom, att jag aldrig skulle bli efter honom, där möjelig vore. Och nu är det väl möjelig, att jag kan följa honom. Och där han ändtelig