132
Böhmerwald, där di hafva den myckna svarta stenen, och till Zschopau till natten.
25 ginge vi därifrån och komme på Böhmerwald och låge om natten i en liten fläck under Annaberg. Och var där ett träfflig högt berg, som vi skulle uppföre. Och krutvagnana skulle först upp, och jag hölt där nere i dalen. Och Schäffer sade, när den 3:e krutvagnen var uppkommin, till min man: ”Herr öfverste, han skulle låta sin fru komma upp med sin karet, ty det blir henne alltför långt till att bida; heller om någen vagn ginge sönder, så kan hon inte komma fram i natt.” Ty lät min man befalla, att jag skulle komma upp för backen; och jag gjorde så.
Men som jag var kommin in i byn, och min man steg af sin häst och satte sig på bänken hos mig, kom en herr öfverstelöjtnant Klemm så hett in och sade, att han har sett 6,000 man under Annaberg, som komme till oss marscherandes; och han var så rädd, att han visste sig ingen råd. Men min man befallte till att föra fram sin häst, att han finge rida ut till Schäffer, som kommendera partiet, att han kunne få höra, om det var sant. Och i detsamma kom Schäffer själf, och har Klemm så skrämt honom, att han inte visste någen råd. Och när di då rede ut och skulle ställa troppana i order, finge de se, att det inte var annat än skog; och när de komme till aftonmåltid till oss, log jag åt Klemm och fixerade honom, för det han var så rädd.
Den 26 ginge vi därifrån öfver walden[1] Jöhstadt förbi; åte vi middag och komme af walden ved Rothenhaus och komme klockan 3 om natten till Görkau. Och var den dagen en sådan gräslig köld, att vi inte visste
- ↑ Erzgebirge, som Agneta Horn kallar »Böhmerwald».
