förläne kroppen en rolig hvila i jorden och en fröjdefull uppståndelse på den stora Herrens dag!
Och var jag af allt mitt hjärta bedröfvat öfver min saliga mormors död, och öfver det att min kära man var borta ifrån mig, att jag begynte till att sörja, så att jag blef så mager och blek, att min man har så när inte känt igen mig, när han kom till mig igen.
Och när min man feck di tienderna, att min mormor var död, kom han till mig i Wismar den 20 och hade nog till att göra med mig, förrän han kom mig till rätta igen.
Men så efter jag feck honom hem, förgat jag all min sorg, jag hade öfver mormor, och gladde mig åt honom. Och var han hos mig allt intill i augusti. Drog han åter från mig.
Och den 16 september var jag hos Erik Hansson. Där skrämde mig en markatta, så att jag blef sjuk och låg i några dagar.
Den 22:dra kom min man hem till mig, och då gick jag uppe igen, men den 23 måtte jag lägga mig, och gick mig illa med 2 barn. Och var jag af allt mitt hjärta sjuk, och låg 3 vecker till sängs.
Den 30 fick min man order till att gå till Stendal och föra regemente till sjön. Och gick han strax samma dagen ifrån Wismar och mötte regemente i Lüneburgerland den 3 oktober och följde så regemente till Stade, där det steg till sjöss och segla till Göteborg. Och när de vore bortgångna, kom han till mig till Wismar igen och fick där ett skepp till att segla till Sverige med.
Den 10 november seglade vi ifrån Wismar och komme den 13 till Dalarön och hade ett mycke skönt vär
