8
uttryckssättet så klart, att det fullt ut kan jämföras med de flesta mäns på hennes tid och är betydligt öfverlägset de samtida damernas — drottning Kristina undantagen från detta omdöme.
Allt tyder på, att Agneta Horn ägde en ovanlig intelligens och en ej obetydlig skriftställartalang. I ett annat tidehvarf och uppväxt under andra förhållanden kunde hon hafva blifvit en af vår litteraturs prydnader. Hennes begär att skrifva måste hafva varit oemotståndligt, då hon på detta sätt, utan yttre anledning, nedskrifver sina minnen.
Skada blott att hon ej fullföljt dem längre och att några blad af anteckningarna genom vårdslöshet under tidernas lopp förkommit.
De uteslutningar, som vi i det följande gjort, bestå endast i några enstaka omsägningar.
⁎
De två stora män, som förekomma i Agneta Horns
själfbiografi, äro hennes morfader Axel Oxenstierna och
hennes fader Gustaf Horn.
Rikskansleren är ej den storhet, som krymper tillsammans inför sin kammartjänare. Det ligger något värdigt och lugnt i alla hans familjeförhållanden. Han sörjer för de sinas bästa med samma försiktiga och kloka omtanke, som han vårdar sig om fäderneslandets. Det finnes hos honom en sällsynt jämvikt mellan allmänanda och familjeintresse. Fosterlandet först, familjen sedan; det ena skall göras, det andra icke låtas.
Agneta Horn bekräftar denna uppfattning af Axel Oxenstierna. Hon älskar och vördar sin morfar och
