Cruus i Stockholms Storkyrka. Begrafningen bevistades af drottningen, riksråden och flera förnäma personer.
Hans lik blef dock endast för en kortare tid nedsatt i hans föräldrars ståtliga graf i Storkyrkan; det fördes sedan till det grafkor, som Agneta Horn lät bygga i Björklinge kyrka vid Sätuna. I sin ifver att hedra sin makes minne ville hon först rifva ned hela denna kyrka och bygga en ny på annat ställe. Detta afböjdes af konsistorium i Uppsala, som rådde henne att i stället bygga till den gamla kyrkan, hvilka råd hon följde genom att låta uppföra koret under åren 1658-1664.
Under åren 1656 och 1657 kunde Agneta Horn med skäl klaga öfver sina många vedervärdigheter och pröfningar.
Först och sist Lars Cruus’ död, så obehagen och förlusterna i Polen, sedan, ej långt efter mannens begrafning, underrättelsen om den så afhållne morbrodern Erik Oxenstiernas död i Frauenburg den 23 oktober; så några månader därefter faderns död.
Sysselsatt med en mönstring i Skara, bortrycktes helt hastigt Gustaf Horn den 10 maj 1657 i en ålder af sextiofem år.
Mot slutet af året dog den andre morbrodern, Johan Oxenstierna. Den gamle morfadern hade slutat sin gagnerika lefnad några år förut, 1654.
Samma år dog ock fru Ebba Leijonhufvud, hvilket kanske trots allt torde få uppsättas på fru Agnetas förlustkonto.
Med skäl kunde nu Agneta Horn känna sig ensam och pröfvad.
Antagligen är det just under intryck af alla dessa
