Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/168

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

160

sätesgården Åttinge. Hon litar på fru Agneta. ”Jag vet”, skrifver hon, ”att den goda gamla vänskapen icke är som nu, Gud bättre, denna världen är nu och uti synnerhet för oss, som äro änkjor, som alla oväder måtte öfverblåsa, som äro bedröfliga...”[1]

Det är dock icke sagdt, att fru Maria kunde få sin önskan uppfylld.

Fru Agneta behöfde själf penningar, ty hon hade ej obetydliga utgifter, att döma af de få räkningar, som finnas kvar. Bland dessa äro högst betydande apotekarräkningar. Man undrar hvem som förtärde alla de ”purgerpulver” och ”laxersalter” o. s. v., som i dem uppräknas.

Sedan finnas en del skräddarräkningar från 1657 för sonen Gustaf Cruus och hans systrar Brita och Anna.

De tre barnen är då respektive 8, 5 och 3 år, men man ser, att deras fru mor ej ville att de skulle se ut ”den fattiga skakelub”.

På ett år fick ”herr Gustaf” fem ”klädningar” förutom strumpor, hattar, mössor och ”kanoner”, d. v. s. puffbyxor. Till en klädning gick åt 60 alnar florsband och tre dussin små silkesknappar, till en annan 90 alnar taftsband, 2+12 buntar skrufsnören och 2+12 dussin knappar. Till hvar sin klädning åt de två små flickorna konsumerades 2 skålpund fiskben.

Dessutom gjordes livréer åt lakejerna, vantar och strumpor med knappar och band i mängd. Mycket tillverkades dock vid gården.

Allt detta är från de första åren af barnens uppväxttid. Sedan växte säkerligen med dem fordringarna.

  1. Dat. Åttinge 99 1671.