Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
163

Ebba igen, att hon kan komma hit till Hammarskog till mig, förrän jag reser.”

Fru Agnetas hjälpsamhet och frikostighet lyser fram mellan raderna i några skrifvelser från en viss Jakob Andersson, hennes ”tropliktige tjänare”, uppsatta än i hans eget, än i hans hustrus, Els Christiersdotters, namn. Els Christiersdotter är fru Agnetas kommissionär i Stockholm. En gång gör hon åtskilliga uppköp och skickar ut det köpta med ”Nils kutsk”. En annan gång begär hon för linneväfvarens räkning ”till den granna väfven 12 skålpund garn, så kunde det med det snaraste blifva färdigt”. Fru Agneta synes hafva hyst förtroende för henne, och hon å sin sida litar på den nådiga grefvinnans goda hjärta. Då pesten gick i Stockholm hösten 1657, skrifver hon den 4 september: ”Gud bättre, på Norrmalm är sjukdomen mycket häftig, och Gud är oss här inne i staden mycket nådig. Allenast på Tre kroner och tre annerstädes i staden äre blefvene besmettade. Länder fördenskull min ödmjuka bön till Eders Nåd, om sjukdom[en] skulle taga mycket öfverhanden, att jag kunde komma till Eders Nåd på en liten tid tillgörandes, så länge den farlige sjukdomen velle stilla sig.”

Hennes man tackar några år senare i en nyårsskrifvelse för den ”höga gunst och benägenhet”, som fru grefvinnan ”låtit påskina” mot dem båda, nu senast genom gåfvan af en slaktoxe. ”Jag hade väl”, skrifver han ”många gånger åstundat, att jag hade fått afläggja min pliktskyldighet och tacksamhet emot Eders höggrefliga Nåd, men särdeles för Eders Nåds alltid myckne besvär och min odristighet hade jag icke kunnat komma till väga. Ej heller tör jag nu, som det sig borde, Eders grefliga Nåd med många ord bemöda.”