176
i Stettin, då hans hustrus lik skall skickas därifrån till Sverige. »Dogh ehuru dedh och går», skrifver han, »så hoppes jagh, att min bror h. Clas Horn upå min flitigh begieran sigh till Stettin förfogar och om altt efter tilbörligheten besteller.» Om barnen säger han ej ett ord.
Sid. 19. Med Greger von Winss råkade Gustaf Horn
sedermera i tvist angående en tysk borgmästares fordran och
är då mycket uppretad på honom. I bref till Axel Oxenstierna
från Reval 12⁄6 1647 kallar han von Winss en lättfärdig bof,
oförskämd lögnare och ursinnig hund.[1]
Sid. 29. I november 1632 skrifver fru Ebba Leijonhufvud
till Axel Oxenstierna: »Min kära broders lilla dotterdotter Agneta
Horn hafver på det allra ödmjukeligaste och tjänstvilligaste
bedt hälsa sin kära morfar; och efter jag nu själf ärnar draga
i en läglig stund öfver, så vill jag själf öfverantvarda henne
sin kära mormor, och är hon, det Gud ske lof, vid godt
hälsotillstånd. Gud uppehålle henne vidare»
(Ellen Fries, Teckningar ur svenska adelns familjelif, Saml. 1, s. 37.)
Sid. 38. Fru Ebba Leijonhufvuds hus låg bredvid Adler
Salvius’, som sedermera refs för Myntgatans skull. Hon lät
ombygga det på så hänsynslöst sätt, att hon afstängde trafiken
och ådrog sig en process med sin granne. (E. Fries, Svenska
kulturbilder, s. 385.) Axel Oxenstiernas hus låg ej långt
därifrån vid Storkyrkobrinken. Där äro nu, som bekant Statistiska
centralbyråns lokaler inrymda.
Sid. 48. Under vistelsen hos fru Ebba 1642 synes
Agneta Horn hafva beredts till sin första nattvardsgång. Fru Ebba
skrifver härom till rikskansleren: »Agneta Horn ter sig till allt
godt, Gud regere henne vidare! Jag hafver låtit informera
henne ytterligare uti sina katekismus stycken och aktar nu uti
- ↑ Se Axel Oxenstiernas skrifter II, bd 8 s. 191.