förnya sitt anbud om att göra bröllop åt sin dotterdotter. Själf skickar han sin tjänare än en gång öfver till Estland och bestormar Gustaf Horn med böner om att bröllopet måtte få stå i maj. Ännu håller dock denne obevekligt på sin föresats att själf vara närvarande och upprepar sina förut anförda skäl, på samma gång som han redogör för de anstalter han vidtagit för ett ståtligt bröllop.
Högvälbårne Grefve, högtährade käre herr Fader
Huadh H. Lars Krusses ytermehra begieran och åstundan vedhkommer, däråm E. Ex. soväll som han sielf migh tilskrefvit hafve, so vett Gudh, att jagh högt åstundar, att dedh som imillan honom och min käre dotter so väll begynt är, måtte ju förr ju heller till een önskielig fulbordan komma, men dedh jagh gierna seer, att därmedh måtte intill min ankomst till Schverje anstå, dedh skier ickie för den orsak skuld, att jagh ickie nogsam ähr försekrad, att medh bröllopshögtiden efter E. Ex. goda disposition och anordning dedh ickie ju so skickeligen och väll skulle uti min frånvaro kunna aflöpa, ähn som då jagh (den medh sodana solenniteter och ceremonier migh inte väll vett att behielpa) sielf tilstedes vore, utan dedh skier för andra orsaker skuld, åm huilke för detta någorledes är uti mine skrifvelsser förmelt, och i synnerheett att evitera många sinistra judicia, och särdeles deras, huilke sigh ickie letteligen skola kunna eller vela persuadera lata, att till een sodan hastigheett Monsieur Krusses ambition att bijvistas occasionerne i krigedh och sin lycka därigienom vidare att poussera, endaste orsaken skulle vara.
Detta hafver jagh till min excusation soledes förmella velat, men huadh som elliest min reessa åth Schverje vedhkommer, so vill jagh, åm Gudh spar lifvedh och helsan, migh so tideligen upå den samma begefva, att, so framt resan lycklig aflöper, och vinden fogar, jagh då nogsampt hoppes att kunna so tidigt framkomma, att bröllopedh skall efter Monsieur Kruses begieran in Majo kunna blifva förrettadh. Därtill medh so vett man och fullar, huru sosom medh krigsfolkeds uthredning i Schverje plegar tilgå, och att, ehuru tideligen
