Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
210
»Min a[llra] k[äraste] son», skrifver Agneta, »Jagh låter er weta at eba berns är wäl mykit elak, män lel håpas iag, at thet intet skal haffwa någen nöd mädh henn[e]. Hon har wäl giärna sitt at i kume hitt, män effter at i intet weta, om i haffwa hafft honom siälff, så näns hon intet bedia min a. k. son ther om. Och iagh för min person sir thet intet heler giärna, effter her liga några styken siuka ther aff. Iag wil bedia henne at hon säijer mig hvadh hon wil, och iag hopas wist mädh gudz hiälp at hon blir betre igen ...
Gudh befaler iag min a. k. son och förblifwer
|
Syster katrina och eba bedia så |
min a. k. s. |
