16
lända hans heliga namn till lof, pris och ära och alla mina till hugna och mig själf, arma och elända barn, till timelig välfärd och efter detta lifvet till evig salighet, och att jag måtte efter denna min utståndande stora hjärtesorg och eländhet få besittia den eviga glädjen, där ingen kan taga min glädje ifrån mig, och med en fullkommen fröjd få glädjas tillika med alla dina kristtrogna och de mina, efter min världsliga glädje har varit mycke kort och vankelbar här i denna min mycke svåra och bedröfveliga värld!
Ty han har varit utur viset tung och bedröfvelig strax af begynnelsen och i min späda barndoms år.
Herre min Gud, som har täckts till att begynna så tungt med mig, gör därpå en god och nådig ända, när dig så täckes!
Nu begynte jag strax i min späda barndom till att släpas världen omkring, ty min fru moder tog mig med sig ifrån Riga, när jag var 6 veckor gammal, och reste till min herr far, som då låg i lägret emot polackerna i Kurland, och där låge vi hela den hösten, allt intill om vinteren. Då bröt min herr far upp därifrån och drog med min fru mor till Finland, och toge de mig med sig.
Anno 1630 om våren drog min herr far och fru mor
till Åbo, och steg min herr far där till skepp med det
finska folket, som han hade hos sig, och seglade till
Tyskland, till konung Gustaf Adolf. Och min fru mor tog mig
och satte sig på en skuta vid Åbo och seglade till Sverige
och drog sedan till min mormor till Fiholm och var där
så länge, att min salig morbror Gustaf Oxenstierna
begrofs.
Och efter att pesten var så mycket stark i Stockholm,
