20
Men så behaga det nu inte så min Gud, utan när hon hade legat fjorton dagar i Stettin, som var den 8 augusti, så kom Gud och tog min saliga fru mor ifrån mig, arma och elända barn, igenom den timeliga och emot mig mycket obarmhärtiga och grymma döden och i en salig stund ifrån denna onda och mödosamma världen och ifrån mig, olyckliga barn, i min späda barndom.
Då jag ännu intet var mina två år fullt, så var redan alla mina goda och glada dagar borta.
Gud fröjde hennes själ i evighet och förläne kroppen en fröjdefull uppståndelse på den stora Herrans dag med alle sina kristtrogne och låte oss få mötas i den eviga glädjen, som den leda döden inte kan skilja oss åt!
Gud förbarme sig öfver mig, elända och arma, bedröfvade, moderlösa barn! Så mycket bittigt jag har måst träda in i min första stora hjärtans sorg och olycka! Och var hon mig ändå så mycket svårare, efter min salig fru mor föll mig så hastigt och oförmodelig ifrån i min mycket späda barndom och därtill med i ett främmat land och ibland okändt folk; hvilket allt var mig så mycket tyngre och svårare, att jag sedan därigenom har måst försökia och utstå så mången ond och hjärtelig hård dag och stund och så mycken vedervärtighet, att hon inte står all till att beskrifva. Och somt törs jag inte heller bekänna, efter det hände mig både af den ena och den andra, och allt var mig emot.
Men, i en summa, min värld var mig så tung och så öfvermåttan svår, efter min saliga fru mor dödde bort för mig i mina späda år, så att jag med godt skäl kunde klaga och säja: ”Herre, du hafver plågat och låtit mig draga oket af ungdomen och af min späda barndom och så hårdt försökt mig och låtit mig känna ditt faderliga
