22
gjort mycket godt. Den sände han till oss barnen, att han skulle skaffa oss allt det oss behof gjordes, att oss ingenting skulle fattas, och följa oss, dit min herr far ville vi skulle blifva, till dess vi komme till Sverige till min mormor. Och trodde min herr far honom aldra bäst af sina tjänare. Därför befallte han honom till att vara vår hofmästare och att han skulle med all flit akta på oss, det han ock lofva min herr far.
Men huru han akta på oss, det vet Gud allena, som allt vet och han en gång skall svara före; men min piga och amma akta han med all flit på, så att det väl innan en kort tid syntes rätt grant efter hans uppvaktning. Och i en summa till att säja, både våra pigor och han, de akta så flitigt på hvarannan, att ingen akta på oss barnen, utan di läte oss både förhungra och försmäkta. Och akta min piga då inte mera sin ed, den hon så högt svor min saliga fru mor.
När min saliga fru mor först sjuknade och skulle sända oss från sig, hade hon min piga in till sig och sade till henne: ”Nu, Ingri, svär och lofva mig det inför Gud och din fattiga själ, att om jag dör, du så skall vara och handla emot min lilla dotter, som du vill att Gud skall handla mot dig igen och du med ett godt samvet skall kunna svara mig inför Gud på den yttersta dagen. Och om du aktar henne väl, så vet jag, att hennes far ock lärer löna dig väl; men gör du annars än väl emot henne, så var där försäkrad på, att jag skall anklaga dig för Guds ansikte och du skall dyrt nog svara mig, huru du har handlat med mitt barn. Och Gud skall betala dig till evig tid, antingen du gör illa eller väl, och som du gör, så skall Gud ock löna dig igen.”
Därpå Ingri svara, att om hon annars handla mot
