54
han aldrig ville hafva hustru, om hon inte kunne förlikas med mig, så att jag inte kunne vara i huse hos honom, ty jag var honom född af hans mycket kära hustru, och var jag för den skull hans enda hugnat och glädje.
Och blef fru Ebba så bitterlig ond för di orden och sade: ”Käre, ja, låt man det där stycke höra sådane ord af dig! Du känner henne intet så grant som jag, och hon behöfver väl en ond styfmor, som med allvar tar hop med henne.”
Men så, huru jag bryggde hos min herr far, så gjorde jag honom alltid kunskap om deras råd, att giftermålet slogs i en pannekaka och blef inte af.
Och drog fru Ebba ifrån Stockholm och talte fru Kirstin till. Men min herr far begynte i december måna till att fria till jungfru Sigri Bielke. Och när fru Ebba hörde det, blef hon så ond på mig och skyllte mig därföre, att jag har förhindrat det, utan ville hafva en, den jag kunde leka med. Och bekymra jag mig inte mycke om, hvem min herr far ville hafva, utan jag mente: ”Själf göra, själf bära, han skall själf blifva därved.”
Och strax min herr far begynte till att fria, begynte ock min ostadiga lycka till att ändra sig, att det begynte till att åter blifva knappare för mig; men så var jag inte ovan därved. Därföre tyckte mig inte heller underlig därom, utan lät mig allt nöja därmed, ty jag väl visste, att det inte annars skulle gå för mig. Ty tillförende hade min herr far ingen kärare än mig; och har han fått en kärare, så var jag inte heller så enfaldig, att jag icke kunde göra mig den räkningen, att det inte kunde annars vara, än att det kärast var, det fick ock det mesta och
