58
pigan ifrån mig och sade, att hon hade en elak sjukdom, det hon inte hade. Så måste jag mista min goda piga, antingen jag ville heller intet, och den jag hade all min tröst af.
Miste så henne och fick ingen annan igen, utan måste lita på min styfmors piger. Så vet Gud, huru riktigt det gick till för mig. När hon skulle kläda på mig heller laga någet åt mig, så fick hon andra sysslor till att göra, och under tiden fick jag väl gå från den ena och till den andra, bedja, att de ville fästa i nål på mig heller tvätta ett kläde åt mig, och fick ändå ingen till att göra det. Men så länge min mormor var i Stockholm, så lät jag allt göra i hennes hus, men där emellan så gick det galit nog för mig. Och hade jag ingen, den jag kunde klaga före, utan Gud allena, och han gaf mig ett godt tålamod, det jag ock rätt hjärtelig bad honom om.
Och då begynte jag till att rätt se, hvad det är för en lycka till att hafva mor heller ej, och det lärde jag nu till att döma, efter jag ock tog till med åren. Och ehuru svårt mig förr har gått i min späda barndom och sedan, det har jag intet rätt mycke förstått och tänkte ock, att det skulle inte annars vara, efter jag inte hade min far hemma. Men nu sedan han kom hem och jag en gång var godt van, föll det mig så mycket svårare, än om det har allt bortåt hållit ett lag.
Och såg jag väl, huru det gick andra, som mor hade, och huru det gick mig, som ingen hade, och när jag allt sådant betänkte, tog jag mig före för den skull till att gråta efter min saliga fru mor hela nättren igenom. Och så ofta jag hörde min saliga fru mor nämnas, heller om jag såg någet, som henne har hört till, så var mina ögon
