Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
83

skulle jag inte billa mig det in, att jag nånsin skulle få honom heller någen, den jag härefter gärna ville hafva, efter jag inte ville hafva den här. Men så skulle jag inte inbilla mig, att jag så skulle få råda, att jag skulle få öfvergifva den här, ehuru högt det vore mig emot.

Därpå jag svara: ”Hvad den soldaten vedkommer, så har det varit mitt narri, och har jag, så sant som jag lefver, icke till det ringesta ment Cruusen därmed. Heller om han är lefvandes heller död, det vet jag inte, och gör det mig ved denna tiden rätt lika; och har jag än inte sett någen, den jag rätt fullkommelig vill göra till herre öfver mig. Ber jag fördenskull min herr far inte ville fatta de misstankar till mig, att det sker hvarken för hans heller för någen annans skull utan blotta däraf, att jag aldrig kan tvinga mitt sinne därtill att blifva kär åt honom. Och om det icke skulle vara min herr far en stor sorg till att se mig vara bundin vid den jag har en hjärtelig leda till, som jag har till honom? Ty vill jag gärna se, att min herr far har goda vänner, men inte med min egen och odrägeliga vedervärtighet. Och hoppas jag, att ingen skall vara så tokot, att han förtänker herr far därföre, utan jag vill taga allt på mig.

”Men hvad det vedkommer, att jag aldrig skulle få den jag själf behagade, så vill jag gärna låta mig nöja därmed och bli ogift, så länge jag lefver. Ty till att bli hos den jag inte gärna vill hafva, så länge jag lefver, det gör jag inte. Men till att låta blifva den min herr far inte vill, det skall jag gärna göra min herr far till behag, allenast jag måtte man slippa den här.”

Och efter han själf var där, sade min herr far: ”Betänk dig i natt, och efter han är här, så låt dig intet märka, att du inte vill hafva honom!”