90
annars blir han träfflig illa bedragin. Och ber jag dig för Guds skull, tala aldrig mera därom, ty det är omöjelig att det sker.”
Och därmed slapp jag all min sorg, som jag har så länge dragits med. Och hvad jag har slitit i de 2 åren, det vore en hel bok till att skrifva om. Men när det var beställdt, var jag så glad och begynte till att sjunga och dansa.
Och sade min styfmor åt mig: ”Gud bevara mig, så lustig I äre! Hvad har I hört nu för goda tiender, efter I nu så dansa? Så glad har I inte varit på lång tid.”
Därpå jag svara: ”Jag må nu väl vara glad, efter min glädje är nu kommin på post ridandes hem, som har varit borta i tu år för mig. Och har jag i di tu åren inte haft stor orsak till att vara glad, efter jag har ment, att min glädje aldri skulle komma igen. Men rätt nu på timmen är han hit till mig kommin, och om jag inte dansar i dag, så dansar jag aldrig. Och denna dagen skall jag skrifva upp i min hjärtans almenacka, ty på den är all min glädje kommin och all min sorg försvunnin.”
Styfmor svara: ”Kan väl ske, att någen kan vara kommin i staden, som I veta af och jag inte, den I glädja er åt.”
Men när min herr far kom hem, fråga han min styfmor, huru det var. Sade hon, att jag har klockan 10 sagt rätt kort nej och har hoppat[1] och varit så glad och sagt, att min[2] glädje var kommin på post. Och sade hon alla mina ord och sade därtill med: ”Tro mig, att hon har kunskap af Cruusen och han ligger henne i sinne.”
