Sida:Alfred Jensen. Mazepa. 1909.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

178

Men Gud har i sina outgrundliga rådslag ändrat allt detta, för att det så mycket fortare skall bli lugnt och för förekommande av ytterligare blodsutgjutelse..... Men till så mycket större fördärv för Moskva har den avlidnes syster Ulrika Eleonora ingått förbund med Polen, England, Preussen, Frankrike, Holland och käjsaren mot Moskva – hela kristenheten, till och med Ottomanska Porten, mot Moskva, och de skola angripa nästa vår både till lands och sjöss.»

Det var i denna naiva förhoppning om ett stort europeiskt förbund mot tsardömet som Orlik för alltid lämnade Sverige år 1720, och den svenska regeringen var för visso icke missbelåten att för så billigt pris slippa den inflytelserikaste av sina objudna gäster från Ukraina. Orlik for från Stockholm d. 11 oktober till Ystad med sin äldste son Grigorij och sin sekreterare, kapten de Cloirs; men emedan det då för tillfället ej fanns något kofferdifartyg, som låg segelklart till Lübeck, anhöll han, att den svenska regeringen måtte beordra ett transportfartyg från Karlskrona för hans och hans familjs räkning. Även den äldste sonen, Grigorij Peter, upprepade nu sin begäran om reseunderstöd »på grund av faderns mycket svaga pänningetillstånd». Dagen före sin avresa skrev Orlik till konung Fredrik, att han över England ämnade sig genom Ungern till Orienten. För att underlätta sin färd skickade han i förväg sin frände, »generalstandarbäraren» Ivan Hertsik, till khanen och seraskiren med konungens brev, och denne borde färdas dit genom Polen tillsammans med sin äldste broder, som för att undgå ryssarnas förföljelser inkognito vistades i en liten stad nära Warschau under general Poniatowskis hägn.

På utresan från Sverige lär Orlik verkligen ha fått med sig några skrivelser från den svenske konungen till käjsaren, konungarna av England och Polen, till Porten och till khanen av Krim, och då Peter I fick vetskap härom befallde han, att inga zaporoger skulle släppas fram till Krim och att man skulle ha ett vaksamt öga på Orlik.