Ytterst och sidst frijade en Finne/
Til honom slogh Jungfrun sitt sinne/
Och honom synnerigh wäl behagard/
Och til sin käre Man tager.
Korteligen haar iagh nu vpreepetera/
Huru Tragaedin skal blifwa agera.
Men när thet ställes i sielfwa Wärke/
Så kunnen j then bättre förmärka/
Hwarföre begäre Wij ganska flijteligh/
At Åhörarne willi ställa sigh/
En lijten stund stilla och tysta/
Och på wår Tragaedia see och lysna/
Låter eder alsintet förlängia/
Thet skal strax begynnas och få en enda.
Ach HErre Gudh hwad iagh är rijk/
Jngen i Werlden är migh lijk/
Jagh är däijelig om Armar och Händer/
Theslijkes om Låår och Länder/
Jag är och däijeligh om Anschte och Håår/
Han är wäl behållen om migh får/
Mitt Namn är Margaretha,
Thet sönesta man kan vpleta/
Skal iagh taga mig före at wandra/
Effter iagh är däijeligare än alla andra/
Så får iagh migh en Man somär migh lijk/
Jngen skal ginnas i Werlden slijk.
Gudz frijd Gudz frijdh och så godh Dagh/
Så plägar man helsa effter Mosi Lagh/
Och låter eder käre Jungfrw förnimma/
Hwad iagh hafwer i Huge och Sinne/
förty är til eder mitt Begår/
At j welen wara mijn Hiertans kär/
Effter j åren så wänn een Möö/
Begärar iagh medh eder lefwa och döö/
