lägga denhär sedeln in i psalmboken? Det blefve ju en from öfverraskning?
— Bara inte Brandt hade slagit ut fönsterrutan, fortfor Amalia. Tänk om det arma folket inte märker det, utan lägger sig här alldeles invid det öppna hålet. Nattluften skall vara så rysligt skadlig. Jag tror jag sätter min sjalett för, det skall bli mer öfverraskning.
— Jag tycker det är mest synd på blommorna, tillade Sophie. Se huru ynkligt nertrampade de ligga! Nypon, blåklockor och röda tjärblommor. Kanske har Kari varit en hel mil ut för att hitta dem, och vi behandla dem som om det vore gräs.
— Detta är onekligen husets enda och dyrbaraste vas också, sade Georg, och betraktade sorgset bitarna efter den halslösa buteljen. Det värsta är att detta slags vaser omöjligt kan ersättas.
— Brandt kan det nog, menade Edvard, han förstår sig på alla operationer med flaskor och slikt, Hej, Brandt! Ni skulle väl inte händelsevis kunna knäcka halsen på en sådan en?
— På tio om du vill, min gosse. Är det rhenskt vin?
— Men när jag ser dessa glasögonen, sade fru Ramm, så faller det mig in: hvar kan gamla Synnöve vara nånstans? Jag har alldeles glömt henne,
— Ja, gamla Synnöve! ropade alla. Död och pina, hon kan väl inte ha gått på dans i bygden heller, sade Edvard.
— Synnöve har inte på de senaste tjugu åren
