Sida:Andra djungelboken 1915.djvu/2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


STOCKHOLM
VICTOR PETTERSONS BOKINDUSTRIAKTIEBOLAG
1915


HUR FRUKTAN KOM.

När floden sinat låg och svag,
då bli kamrater du och jag.
Med febernos, av dammet grå,
vi trängda hop på stranden gå.
Av törstens skräck, som gripit oss,
vi mista lust att slå och slåss.
Bredvid sin hind hjortkalven kan
nu vargen se så spak som han,
ej tjurn de betar fruktar alls,
som en gång skuro faderns hals.
Se, floden sinar låg och svag.
Kamrater äro du och jag,
tills molnet där — god jakt! — sig tömmer ut
i regn, på Djungelns Vattenfrid gör slut.

Djungelns Lag — som är den ojämförligt äldsta lagen i världen — har förutsett snart sagt allt, som kan hända Djungelfolket, så att dess lagbok nu är så fullständig som tid och hävd kunnat göra den. Om ni har läst de föregående berättelserna om Mowgli, erinrar ni er kanske, att han tillbragte en stor del av sitt liv i Seeonees vargflock, där han studerade lagen för Baloo, den bruna björnen; och det var Baloo, som, när pojken blev otålig över de många budorden, inpräntade hos honom, att lagen liknade jättelianerna, därför att den föll på allas rygg och icke lät någon undkomma. »När du levat lika länge som jag, Lille Bror, skall du inse, att det åtminstone finns en lag, som hela djungeln lyder. Och det blir ingen vidare angenäm upptäckt», sade Baloo.

Det talet gick in genom ena örat och ut genom det andra, ty en pojke, som tillbringar sitt liv med att äta och sova, går inte och ängslas för någonting, vad det än må vara, förrän det verkligt stirrar honom i ansiktet. Men så