Sida:Andra djungelboken 1915.djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


i dag. Vi sprungo fram och tillbaka i kretsar under vilda skutt och skrik och skakningar på huvudet. Då gav Tha befallning åt träden, som hängde lågt, och åt djungelns släpande klängväxter, att märka bockens dödare, på det han måtte känna igen honom; och Tha sade: 'Vem skall nu bliva djungelfolkets mästare?' Då hoppade gråapan, som bor bland grenarna, fram och sade: 'Jag vill nu bliva djungelns mästare.' Då skrattade Tha och sade: 'Ske alltså!' Och han gick bort i vredesmod.

»Barn, I kännen gråapan. Hon var densamma då som hon är nu. Först tog hon på sig en förnumstig min, men så började hon skrapa och klösa och hoppa upp och ned, och när Tha kom tillbaka, fann han gråapan hängande från en gren med huvudet nedåt och drivande gyckel med dem, som stodo nedanför, och de gycklade tillbaka. Och så fanns det ingen lag i djungeln, utan endast dåraktigt tal och oförnuftiga ord.

»Då sammankallade Tha oss och sade: 'Den förste av edra mästare har fört döden in i djungeln, den andre skammen. Nu behöves en lag, en lag, som I icke vågen bryta. I skolen nu lära känna Fruktan, och när I lärt känna honom, skolen I finna, att han är eder mästare, och så följer det övriga av sig självt.' Då sade vi av djungeln: 'Vad är Fruktan?' Och Tha sade: 'Söken tills I finnen!' Så gingo vi fram och tillbaka i djungeln för att söka efter Fruktan, och snart kommo bufflarna...»

»Buuh!» sade från bufflarnas sandbank Mysa, deras ledare.

»Ja, Mysa, det var bufflarna. De kommo tillbaka med budskapet, att i en grotta i djungeln satt Fruktan, och att han inte hade något hår och att han gick på bakbenen. Då följde vi av djungeln hjorden, till dess vi kommo till den där grottan, och Fruktan stod i dess mynning, och han var, som bufflarna hade sagt, hårlös och han gick på sina bakben. När han såg oss, ropade han, och hans röst uppfyllde oss med den fruktan vi nu känna; och vi sprungo vår väg, trampande och slitande varandra, ty vi voro rädda. Den natten, har man berättat mig, lågo vi av djungeln icke tillsammans, såsom dittills hade varit brukligt, utan varje stam drog bort för sig själv — svin med svin, hjort med hjort, horn vid horn, hov vid hov — like hållande sig till like; och så lågo alla darrande i djungeln.

»Endast den Förste bland tigrar var icke med oss, ty han höll sig alltjämt dold i träsken i norr, och när budskap bragtes honom om det vi hade skådat i grottan, sade han: 'Jag skall gå dit och krossa hans nacke!' Och så sprang han hela natten, till dess han kom fram till grottan; men träden och klängväxterna utefter hans väg, som kommo ihåg den befallning Tha hade givit dem, sänkte sina grenar och märkte honom, under det han sprang, dragande sina fingrar över hans rygg, hans sidor, panna och nos. Varhelst de vidrörde honom, blev på hans gula hud ett märke och en strimma. Och de strimmorna bära hans barn ännu i dag. När han kom till grottan, sträckte Fruktan, den Hårlöse, ut sin hand och kallade honom: 'Den strimmige, som smyger i natten', och den Förste av tigrar förskräcktes för den Hårlöse och sprang tjutande tillbaka till träsken.»

Mowgli skrattade tyst för sig själv, där han låg med hakan i vattnet.

»Så högt tjöt han, att Tha hörde honom och sade: 'Vad vållar sorgen?' Och den Förste av tigrar lyfte upp sin nos mot den himmel, som då var nyskapad, men som nu är så gammal, och sade: 'Giv mig tillbaka min makt, o, Tha! Jag har blivit till en skam inför hela djungeln, och jag har flytt för en Hårlös, och han smädade mig med ett fult namn.' — 'Och varför?' sade Tha. — 'Emedan jag hade blivit nedsölad av kärrens gyttja', sade den Förste av tigrar. — 'Bada då och rulla dig i det våta gräset, och om det är gyttja, skall det för visso tvättas bort', sade Tha. Och den Förste av tigrar simmade och rullade sig och rullade sig om igen, till dess djungeln dansade runt för hans ögon; men inte en enda liten strimma på hans hud hade ändrats, och Tha, som gav akt på honom, skrattade. Då sade den Förste av tigrar: 'Vad har jag då gjort, att detta skulle drabba mig?' Tha sade: 'Du har dödat bocken och du har släppt Döden lös i djungeln, och med Döden har Fruktan kommit, så att Djungelfolket hyser rädsla för varandra, liksom du hyser rädsla för den Hårlöse.' Den Förste av tigrar sade: 'De skola aldrig frukta mig, ty jag känner dem från begynnelsen.' Tha sade: 'Gå och se!' Och den Förste