Sida:Andra kammarens protokoll vid lagtima riksmötet år 1921 Nummer 42 Sida 48 d.pdf/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
53 Nr 42.
Fredagen den 13 maj.

han, enligt vad som uppgivits, icke saknar åtskilliga erbjudanden att kunna göra.

Jag kan icke gärna tänka mig, att då riksdagen, som jag nämnde. har tagit ståndpunkt i denna fråga genom sitt uttalande i fjol och då detta gäller ett område, som är av allra största betydelse för vårt folk, riksdagen nu skall ändra mening. De lösryckta citat, som herr Röing kom fram med, voro fullständigt missvisande enligt mitt förmenande. Jag skall i den delen bara hänvisa till propositionen. Det som anfördes av professor Lennmalm och flera andra var fullständigt missvisande, och jag vill som motvikt mot vad herr Röing sade påpeka, vad en engelsk forskare sagt: Om Englands folk lägger ut en miljon pund om året för ett sådant forskningsarbete, så är det mycket väl använda pengar även rent ekonomiskt sett. Jag tror det ligger åtskilligt i detta, och att det här gäller en så viktig sak, att riksdagen bör bifalla detta förslag.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Engberg: Herr talman! När detta utlåtande kom från statsutskottet, så hörde åtminstone jag till dem, som kände glädje över, att statsutskottet hade blivit fullständigt enhälligt. Denna enhällighet hos statsutskottet har också understrukits genom det beslut, som första kammaren fattat, i det att detta beslut fattats utan någon som helst föregående debatt. Jag hade därför också för min del trott, att andra kammaren skulle kunna besluta i enlighet med utskottets hemställan utan någon som helst föregående överläggning. Men herr Röing, som uppenbarligen från föregående debatt har fått blodad tand, har nu här för kammaren läst upp ett anförande, som utmynnade i avslag på statsutskottets hemställan, ett anförande, bakom vars meningar han kanske till en del själv kan stå, men vartill han till mycket stor del — och kanske till den övervägande delen – endast ansluter sig i god tro.

Det är alldeles klart, att för mitt vidkommande jag befinner mig i samma predikament som herr Röing, nämligen att vara utan varje som helst sakkunskap på detta område. Men det finnes också en möjlighet att här använda ett någorlunda oförvillat bondförstånd. Och då måste jag säga mig, att på detta område liksom på så många andra kunna ju en hel del olika meningar finnas angående säkerheten i de resultat, som vunnits, samt angående lämpligheten och säkerheten i de forskningsmetoder, som tillämpas. Men, herr Röing, vilken vetenskap uppvisar icke samma förvirrade strid? Det hava vi överallt. Detta institut skall stå i forskningens tjänst och följaktligen också arbeta för att få fram de bästa forskningsmetoder, leta sig fram till de bästa forskningsresultat. Lekmän, som haft något intresse för hithörande frågor, kunna väl också våga säga, att så långt synes man hava kommit på detta område efter upptäckten av de Mendelska lagarna, att det vore alldeles oförsvarligt, därest man icke skulle göra allt vad göras kunde för att få till stånd en systematisk forskning angående dessa rasbiologiska förhållanden.

Vi hava ju lyckan äga en ras, som ännu är ganska oförstörd, en