7
mig och kallade mig sin ”lilla Anna;” och talte med mig om Gud och om pappa och om englarne och om Guds rike, — men nu talar ingen med mig — ingen klappar mig och ingen ger mig bröd. Ach, nej! Anna har ingen!” tillade hon och förde båda händerna för ögonen.
”Jo! Anna har Gud, och Annas mor har nog sagt, att han älskar alla goda barn: och mest de fader- och moderlösa,” svarade gossen med en slags helig ingifvelse.
”Ja! det har hon visst sagt mig och det vet jag — men ändå — ack! du skulle få se, om de gräfde ner båd’ din far och din mor och du skulle stå, som jag, vid deras graf — då skulle du också gråta och tycka, att du så gerna äfven ville ligga i grafven.”
”Ja! om min mor vore död!”
”Inte din far?”
”Nej! för jag håller inte så mycket af far, för han är inte så god.”
”Ack vet du, att min mor sade mig, att min far var mycket mera god än hon; men si, det trodde jag aldrig, och jag trodde, att de begge voro lika goda. Men hvem är din far? — Han är visst rik — du har så vackra kläder och ser så rödblommig och mätt ut.”
”Min far är kyrkvärd, och bor derborta i kyrkbyn och jag tror att han är rik, för han har godt om pengar och jag får äta så mycket jag nånsin vill”
