69
hvilken hon af hela sitt hjerta älskade. Hon ville så gerna sätta kronan i Annas lockar; så gerna se henne dansa om med sin ståtliga brudgum.
Julen nalkades. Fröken Beata skulle tillbringa en del deraf i Westervik och Anna skulle få fira denna tid hos sin Olof. Majoren hade mycket att invända häremot: det var alldeles icke passande och dessutom kunde Anna icke umbäras på Adelsvik; men fröken talade i förtroende med sin bror och han hade derefter intet att säga om saken, ehura han väl ibland öfverhopade Anna med oförskyllda bitterheter och smädelser.
O! hvilken Jul, som tillbringades i Olofs hem! Mor Elsa omlefde i den sin ungdoms fridfulla högtider och Anna och Olof förstodo nu först den heliga och ljufva betydelsen af julen. I bön, i kärlek och fridfull glädje försvunno de sälla dagarne, hvilka de ansågo som en invigning till den egna hyddans lycksalighet, efter hvilken en öm, gemensam längtan uppsteg i deras hjertan. Elsa förstod hvad de kände, hvad de hoppades, och bad för dem en innerlig bön i sitt hjerta; ty hon såg det hotande molnet, som skulle uppstiga på deras kärleks himmel.
Från riksdagsman ankom en gång i hvarje månad ett bref, skrifvit af hans: handsecreterare, magistern och innehållande befallningar till de hemmavarande, och beskrifningar om den ära
