88
lättbrukad; betesmarken så mustig och i skogen, som var mer än tillräcklig för hvad de kunde behöfva, hade Olof redan utsett en park som skulle huggas och göras till svedjeland, för att derigenom utvidga de icke så stora åkerlanden.
Egaren skulle tvenne dagar derefter komma till prostgården, då köpet skulle stadfästas, för att sedan vid tinget lagligen bestyrkas.
Bonden kom; men med alldeles förändrade tankar. Han ville bryta sitt löfte och sade sig hafva en annan köpare, som betalade en gång till så mycket.
Olof blef bedröfvad, i synnerhet som han nog förstod, hvem denne köpare var. Han gjorde allt att öfvertala bonden att stå vid sina ord, men det syntes omöjligt; slutligen förmådde dock prosten, efter många föreställningar, den enfaldige och intalade bonden, att icke svika sitt löfte; dock icke med andra vilkor, än att Olof skulle öka köpesumman; ”för di ha sagt mej, att ja ha begärt just som en strunt,” sade bonden och tog några väldiga tag bakom örat.
I detta sednare fall var han omöjlig att öfvertala, och Olof måste betala ett par hundra riksdaler mer, än som förut var bestämdt, och mer än hvad han egde. Denna ökade summa fick dock, jemte en lika stor, vara innestående i hemmanet.
”Ja, ja! det ä väl, att ja’ flytter ur sock-
