Sida:Anne på Grönkulla 1909.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Fru Lynde blir slagen av fasa.

och Violetta. De skulle bli så stötta, om jag gjorde det, och jag vill inte såra någons känslor, om det också bara ä’ en liten glasdörrflicka eller en liten ekoflicka. Jag får tänka på dem litet varenda dag och skicka dem en slängkyss.

Anne skickade med fingerspetsarna ett par slängkyssar förbi körsbärsblommorna, stödde kinden mot handen och gav sig hän åt behagliga vakna drömmar.


IX.
FRU LYNDE BLIR SLAGEN AV FASA.

Anne hade vistats fjorton dagar på Grönkulla, innan fru Lynde infann sig för att taga henne i betraktande. Man måste emellertid göra fru Rachel den rättvisan, att felet var inte hennes.

Ett svårt och för årstiden oförklarligt anfall av influensa hade tvungit den goda damen att hålla sig inom fyra väggar alltsedan hennes sista besök på Grönkulla. Fru Rachel var högt sällan sjuk och hyste ett utpräglat förakt för människor som voro sjuka, men influensa, det medgav hon, var ej lik någon annan sjukdom på jorden och kunde endast tolkas som en av vår Herres särskilda straffdomar. Så fort hennes doktor tillät henne att sticka näsan utom dörren, skyndade hon emellertid upp till Grönkulla, nära att spricka av nyfikenhet att få se Matthews och Marillas nya barnhemsbarn, angående vilket en mängd gissningar och anekdoter redan voro i svang i Avonlea.

Anne hade på bästa sätt använt varje vaket ögonblick av dessa fjorton dagar. Hon var redan bekant med varje träd och buske på platsen. Hon hade upptäckt, att en stig löpte ut från köksträdgården och fortsatte inåt lummiga hagar,

— 70 —