dernedanför Svenskarnes läger, krigsrustningar och stormstegar; i midten en obelisk behängd med segertecken; öfverst Konungens krönta namnchiffer; på midten Danska och Norska vapnen; på fotställningen: Deo et Posteritati; i kanten: Non Nobis, Domine, Non Nobis, Sed Nomini Tuo Da Gloriam. Psalm. 115; i afskärningen: Obsidio Frid. Hallsis Irrita, Cæso Reg. Sv. Carolo XII. Fugam Noctu Præcipitante Hostili Exercitu XI Dec. MDCCXVIII. En annan medalj föreställer å ena sidan fästningen, som af Svenskarna stormas; Norska lejonet står upprätt i en hellebard, härframför ligger Svenska lejonet utsträckt på sina framtassar; härjemte höja sig ett furu- och ett granträd; ofvanför: Saa Var Hans Skiebne; i afskärningen: Friderikshald d. XI December MDCCXVIII. Å andra sidan läses: Den Svenske Löve Faldt For Norske Lövens Fod. Der Misted Han Sit Liv Og Sidste Helte-Blod. Fredrik IV lät 1720 uppsätta på Carl XII:s dödsställe en fyrsidig minnesvård af huggen sten. Denna minnesvård hade någon likhet med en obelisk, hvars understycke var vidpass hälften lägre än dithörande öfverstycke, och hvars hela höjd utgjorde 20 fot. Understycket hade efter tidens manér sirliga socklar och kransar, öfverstycket hade nederst en inåtsvängning, derefter en jemn afsmalning och öfverst ett högt listverk, derpå ett hyende med en kunglig krona. Å understyckets alla sidor voro marmorskifvor insatte. Å den ena marmorskifvan föreställdes Norges lejon med S. Olofs yxa, derunder voro Danska versar inristade. Å den motsatta marmorskifvan föreställdes Fredrikshall såsom en murbekransad qvinnobild med ett spjut i ena och en lagerqvist i andra handen. En sköld företedde stadens vapen och ofvanför stod densammas valspråk: Emanuel.
