258
tiden måtte härmed varit föga belåten; emedan Brigitta Bengsdotter Kafle 1663 bekostade en stor altartafla. Men äfven denna utdömdes och blef, märkvärdigt nog, i våra dagar bortsåld[1]. Nu har kyrkan ingen altartafla, förmodligen för att icke minska korets nog ringa belysning från fönsteröppningen å östra gafveln. Predikstolen, förfärdigad 1709, harmonierar icke med byggnadens stil. Kyrkans golf blef omkring 1779 nära 2 fot upphöjdt och alla hennes inre murar blefvo åter öfverkalkade. Sockelstenarne blefvo således i betydlig mån undandöljde och de sista lemningarne af de gamla väggmålningarne utplånade. Deremot har kyrkans innandöme vunnit genom ett korskranks borttagande och fyra läktares nedbrytande. Bänkraderne i mellanskeppet äro på vanligt sätt inrättade, men deremot ser man i sidoskeppen en sällsam bänkanordning. Sittplatser äro nemligen här anbragte i afsatser, så att de äro allt högre inåt murarna. Denna stolinrättning är behöflig och passande för en theater, men deremot lika obehöflig som opassande i en kyrka. Man besinne blott, att aktörerne stå lågt, hvarför åskådarne böra, för att kunna se och höra, sitta radvis öfver hvarandra; predikanterne deremot ha en upphöjd plats, hvarföre de kunna af sina åhörare både ses och höras från vågräta platser. Dessutom tjenar den förra platsinrättningen till prydnad i en theater, men ger deremot en kyrkas innandöme ett dystert utseende.
Många frägdade män hvila i Skara domkyrka. Hela golfplanen är nästan uppfylld af idel grafstenar, hvilkas inskrifter dock äro till stor del utslitne. Ibland grafvårdar är i synnerhet den Soopiska märkvärdig, hvilken består af marmor och alabaster och är i antik stil arbetad
- ↑ P. E. Lindskogs Beskrifning om Skara stift, 1 H. s. 13, 16.
