detta fäste. Gustaf I raserade många borgar; och Olaus Petri säger, att ”en välviljog allmoge är bättre än många slott och fästen.”
Varnhems kyrka ligger nära under den höga Billingen, hvarför hon på afstånd visar sig föga ansenlig. Trakten häromkring är herrlig. Sjöar, fält, höjder och dälder bilda många sköna utsigter. Skada, att tiden ej medgaf att taga en liten omväg till Höjentorp, hvars belägenhet är ovanlig. Denna egendom har fordom tillhört Biskopen i Skara, men blef vid reformationen tillerkänd kronan. Den förlänades 1647 till Grefven Magnus Gabriel De la Gardie, som här uppförde en ansenlig slottsbyggnad, men den blef åter 1681 indragen. Slottsbyggnaden afbrann 1722, medan Konung Fredrik och dess gemål här uppehöllo sig. Nu finnes föga spår efter den fordna herrligheten. Märkvärdigt är, att egendomen har fiske i femtioåtta sjöar, af hvilka en stor del äro närbelägne.
Konung Sverker och Drottning Ulfhilda anmodade S. Bernhard i Clairvaux att sända munkar till Sverge. Den helige mannen affärdade derföre några af sina lärjungar, hvilka medförande alla behöfliga messeskrudar och altarkärl m. m. nedsatte sig i Alvastra. Någre af dessa bröder afflyttade till Lurö och derifrån till Lugnås. De erhöllo sedan af en förnäm qvinna vid namn Sigrid byen Skarke, hvarest de 1150 nedsatte sig. Detta ställe kallades Bernhardshem, hvaraf benämningen Varnhem genom sammandragning och ljudvexling uppkommit. Någon tid derefter lät Sigrid af en förnäm man öfvertala sig att bortdrifva munkarna från Varnhem; men angripen af kroppslidanden återkallade hon dem och uppehöll sig intill sin död af deras bord. Efter Sigrids bortgång beslöt hennes slägting Drottning Christina, Konung Erik Jedvardssons
