äldsta i Vestergötland. Byggnadens icke obetydliga dimansioner ådagalägga, att man, såsom jag ofvanföre anmärkt i afseende på Mariestads kyrka, i medeltiden stundom uppförde större helgedomar utan pelare med takhvalf. Ett litet helgonaltare qvarstår i skeppets nordöstra hörn. För öfrigt märkas här inga katholska lemningar. Kyrkan visar somligstädes sönderbrända stenar. Hon har således undergått en härjande eldsvåda. Vapenhusdörren är uråldrig och enkel samt öfverklädd med jernplåtar, i hvilka synas flere små hål efter kulor, som ha enligt berättelse blifvit ditskjutna i fejden mellan Konung Albrekt och Drottning Margareta 1389.
På vägen från Falköping till Leaby öfverfares sjelfva sluttningen af Ålleberg. Aftonen var mycket vacker och utsigten härifrån vidsträckt. Till venster på föga afstånd låg Falköping, och helt nära derbortom höjde sig Mösseberg. Till höger Karleby och i förgrunden de namnkunnige Nyckelängarne. Här framför sträcker sig Falbygden med sina kala småbackiga höjder uppmot den höga skogbeväxta Billingen. I bakgrunden utbreder sig Skara slättbygd, som begränsas af den aflägsna, molnlika Kinnekulle. Denna vidsträckta, denna ovanliga utsigt var icke skön, men öfverraskande. Vi befunno oss blott på första sluttningen af Ålleberg, som höjde sina mäktiga öfvergångslager i förfärande branter öfver våra hufvuden, och vi kunde likvisst skåda tillbaka på en omkrets af flere mil. Vi hade redan från Carlstads kyrkotorn sett Kinnekulle, och vi sågo denna ännu. Hvilka beundransvärda stenvandlingar ha icke i naturen föregått, innan desse ofantlige öfvergångslager kunnat å granithällar sammanhopa sig i de dalar, som vi nyligen genomrest, och på de höga fjällryggar, som omgifva desamma? Det är nemligen
