Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/351

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
341

Man vet nemligen, att dåtidens män mera handlade än författade, och att således en dylik småsak kunnat ur anteckningarna uteslutas. Emellertid har denna sägen en romantisk anstrykning. Man skulle kunna i denna tillfällighet finna ett förebud på ovaraktigheten af den afgörande seger, som Margareta här vunnit; åtminstone har ingen af hennes efterträdare funnit rätta nycklarna till de trenne nordiska rikena, och måhända torde aldrig någon finna desamma.

Icke långt från Leaby gästgifvaregård och i närheten af Ålleberg ligger helt nära vägen en ganska ansenlig jordhög, hvarå förekomma tydliga lemningar efter en halfkorsgraf, hvars lång- och förhus bestått af sandstenshällar, af hvilka dock de fleste blifvit bortförde. I trakten häromkring skola flere dylika fornlemningar förefinnas.

Mellan gästgifvaregårdarne Trädet och Timmelhed träffas flere domringar, ätthögar, bautastenar och grafrör, dock ligga äfven här många odlingsrör, hvilka ett vandt öga kan af läge och form lätt urskilja från hvarandra. Denna trakt har således af ålder varit starkt befolkad och under tidernas lopp mycket odlad. Den landsväg här framgår har en hög ålder, men är likväl smal och usel. Måhända bör någon orsak härtill sökas deri att ingen Konung lärer i mannaminne befarit densamma. Men å Dalsland, som äfven är en aflägsen landsort, finnas icke allenast gamla vägar, som äro ganska goda, utan äfven flere nya, som genom invånarnes omtanka och uppoffring tillkommit och äro i ett berömvärdt skick. En egentlig orsak till denna skillnad i väghållning måste således hufvudsakligen ligga deri, att här är en mager bygd, hvarest gårdfarihandel och forselkörning företrädesvis idkas, hvaremot å Dalsland boskapsskötsel,