Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

42

ljusstrimma öfver den Korsfäste och en åskstråle nedljungar mot den orättfärdiga staden. Allt är i vackert snidverk med rik förgyllning. Men de Joniska pilastrarne stå illa tillsammans med spetsbågen deröfver. Dessutom tyckes icke försoningens helighet här vara i en passande förening med straffets skräckbilder. Predikstolen, som står å norra sidan, är en fyrkant med hvit marmorfärg och stark förgyllning. Deröfver ser man en himmel, som hvilar på Joniska pilastrar och prydes med ett modernt draperi och några englahufvuden. Härbakom i en spetsbåge framstrålar ett allseende öga, som föga ses åtminstone ned i kyrkan. I vester finnes en liten orgel, som äfven är i modern stil, samt tvenne läktare, som uppbäras af Joniska kolonner. Tvenne smala och höga öppningar med spetsbågar, en vid hvardera sidan om altartaflan, inleda till ofvannämnda grafkor och tillslutas med gallergrindar. Fordom har långhuset haft, liksom tornet ännu har, små ingångar med spetsbågar. Dessa ha i en sednare tid fått tvenne nymodiga portaler, som mellan de utspringande sträfpelarna och spetsiga fönsteröppningarna göra ett sällsamt afbrott. En dylik anordning är rakt stridande mot spetsbågsstilen och röjer liksom många andra partier i denna helgedom ett godtyckligt nyhetsbegär, jag vill ej säga bristande sakkännedom. En dylik utstyrning fängslar åtminstone ingen konstkännare. Men nog härom. Vi ha kanske alltförlänge upphållit oss vid en kyrkobyggnad, som icke tål att bedömmas efter vetenskapliga konstreglor.

Vändom oss nu till Göteborgs domkyrka, som är den största, den ryktbaraste, den kostsammaste af Sverges alla nyare tempelbyggnader. Denna kyrka ligger midtpå stadens ansenliga torg. En författare har redan anmärkt,