Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

44

rakbetäckta, deröfver i midten rundbetäckta, vid sidorna rakbetäckta öppningar. Desse tjena dels till utgångar, dels till ljudhål. Kyrkans och korsarmarnas vattentak bilda en trubbig vinkel. Tornets betäckning är en kupollik åttahörning, hvilken omgifves af ett spolverk och krönes med en lanterna. Portalen vid hufvudingången består af fyra Doriska, fristående kolonner af Skottsk sandsten, hvilka uppbära ett passande bjelkverk med en fronton. Kolonnernes grundstenar äro rätvinkliga och ha samma utsprång och höjd, som hela byggnadens socklar; alla af huggen gråsten. Kapitälernas och bjelkverkets kransar fortgå såsom bandlister kring tornet; de förre ha intet motsvarande å den öfriga byggnaden, men de sednare sträcka sig såsom takgesimser rundtom densamma. Tornets underbyggnad har dessutom särskilda vattenlister, hvilka i anseende till öfverbyggnadens hörnutsprång bilda förkroppningar.

Vid första anblicken af kyrkans inre bredd väcker det någon förvåning, att här saknas pelarrader. Mången, som inträder första gången i denna kyrka, torde öfverraskas af hennes dristiga takhvalf. Ingen byggnadskunnig behöfver derom underrättas, att detta takhvalf, som är alltför bredt och lågt för att kunna med dubbelt starkare omgifningsmurar och sträfpelare bära sig af sten, är sammanskrufvadt och hopspikadt af bjelkar och bräder. Kyrkans innandöme är mindre ansenligt än hennes yttre omfång lofvar. Tornets betydliga underbyggnad tjenar icke till skeppets förlängning, utan till förplats och uppgångar m. m. Korsarmarne äro genom tvärmurar afstympade, hvarigenom de väl utanför bilda förplatser, men innanför bereda föga utrymme. Tio Joniska väggkolonner af sandsten omge rundelsmuren och uppbära ett Joniskt