bjelkverk, hvilket såsom taklist sträcker sig kring hela byggnaden. Altarprydnaden består af ett kors med svepduk, hvilket är anbragt å midten af rundelsmuren och omgifves af tvenne bedjande englabilder och några englahufvuden. Predikstolen är sirad med ett lejon; allt med rika förgyllningar. Orgeln står i vester på en läktare, som har tvenne framspringande flyglar. Denne läktare hvilar på sexton Toskanska, fristående och tolf väggfasta kolonner med tvenne pilastrar; alla af trä. I hvardera korsflygeln finnes äfven en läktare, som uppbäres af tvenne fristående kolonner, likaledes af trä. Bänkraderne, som åtskiljas af hufvud- och sidogångar äro enligt vanligt bruk försedde med dörrar, hvarförutan skåplika stolrum med fönster finnas i närheten af altarplatsen och under orgelläktaren.
Sedan vi nu sökt att gifva ett begrepp om denna ansenliga kyrkobyggnads yttre och inre anordning, vilja vi utan något anspråk på domsrätt frimodigt uttala våra tankar derom. Vid betraktande af denna helgedom visar sig onekligen hufvudfasaden i anseende till dess betydliga bredd och mäktiga portal storartad. Men om man närmare fäster sig vid de många fönsterraderna öfver hvarandra å torn och korsarmar, de små ingångarna m. m., vore man snart färdig att tro sig här se ett rådhus eller en börsbyggnad, hvilka stundom fått ännu ståtligare tornprydnader. Den höga portalen tyckes äfven, ehuru den visserligen har vackra förhållanden, minska vid jemförelsen byggnadens storhet. Dess fronton är nemligen lika hög som korsarmarnas gaflar. Vi vilja dock icke neka, att denne portal står bättre tillsammans med hufvudfasaden än den portal, som blifvit anbragt vid hufvudingången till Vårfrukyrkan i Köpenhamn.
