stensättningar ordnade i lika utsprång, tillkännagifva andaktsplatser, hvarest offer varit förrättade. Att domringar och grafhögar finnas i närheten häraf, motsäger icke denna förmodan. Det synes tvertom vara en hög idé att skipa rätt och jorda frägdade män å de ställen, hvarest man nedkallade gudarnes välsignelse. Visst är åtminstone, att man icke, såvidt jag vet, funnit inom dylika trekanter spår efter någon slags begrafning. De kunna således icke vara grafvårdar.
Många större och mindre griftrör, som ligga häromkring på bergspetsarna, omsluta kistor, hvilka äro murade af flisig gråsten och försedde med lockhällar. Dessa kistor äro bredare i ena än andra ändan och passande för större och mindre lik. I härvarande många griftrör har blott en enda kista befunnits i våra dagar orubbad. Nordost ifrån Tanums kyrka å en temligen hög bergspets blef ett griftrör, hvari en galge för omkring ett århundrade tillbaka varit upprest, till en del bortfördt, hvarefter detsamma 1816 undersöktes. Här råkades vid ungefär 6 fots djup en häll, som höll vidpass 10 fot i längd, 4 fot i bredd och 9 tum i tjocklek. Rundtomkring kanterna af denna häll lågo små flata stenar, hvarinom märktes en mängd kol och aska. Jag skulle tro, att man här anställt ett brännoffer, innan griftröret blifvit uppkastadt. Efter hällens borttagande träffades en kista, som var något öfver 6 fot lång, 3 fot bred i norra och något smalare i södra ändan. Sidorna bestodo af flere släta stenar, som voro med omsorg hoppassade, bottnen utgjordes af sjelfva berget, hvarpå små runda klapperstenar lågo tätt intill hvarandra. Ej det ringaste spår efter ben eller aska kunde här upptäckas. Tiden måste ha helt och hållet förstört den kropp här blifvit nedlagd. Vid
