Sida:Anwisning till Tarfwelig Matredning-1818.djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
153
Om Fiskrökning.

då den upptages, drages skinnet af flundrorna och spårrarne, och lägges sedan i lutkärlet. Deruppå aftappas den klara luten, och slås sedan genom ett glest linne på fisken, så att alldeles ingen aska må medfölja; luten bör wäl sky­la fisken, som, om den är stor, står dermed i 2 dagar; men annars kan det wara nog med 1 och en half. Den upptages sedan, och lägges i kallt watten, hwilket ömsas till dess man känner all luten wara urdragen, då man, om det är winter, låter fisken frysa; men annars förwarar den i kallt watten, som flitigt ömsas. Likwäl är det icke förmonligt sommartiden att luta mer fisk på en gång, än man på några gånger kan förtära; ty det långa liggandet i wattnet beröfwar honom all sin styrka. Säkraste sättet att pröfwa fiskens rätta lutning, är wäl det, då man finner den tillräckligen utswälld; hwarefter man ingen minut längre bör låta den ligga i luten.

Att röka Böckling.

God fet strömming rensas och rimmas wäl, samt ligger i saltet 2 dygn; då upptages den och torkas med ett kläde, hwarefter smala stic­kor trädas genom hufwudet på strömmingen. Man har då en tunna, hälst en bukig silltunna, hwaruti man uppe wid sidorna borrat hål, så att man kan sätta ett hwarf strömming in­uti, och ett på kanten af tunnan; i dessa hål trädas strömmingsstickorna, och fisken makas jämn, så att röken kan tränga sig igenom; så sättes det öfra hwarfwet, hwars stickor hwila

mot brädden, och deruppå ställes tunnan upp i

en