Sida:Arbetare.djvu/6

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 6 —

med två tre papper i handen »för den händelse de skulle möta någon».

Extraordinarierna, som ännu voro ovana vid »arbetet», hängde öfver borden som vissna aklejer, foro ibland upp och gräfde ifrigt i papperen.

Ty der fans papper öfverallt.

Det vältade ut ur hyllorna längsefter väggarne, framför och bredvid hvarje man låg det i tunga packor. Der fans grått papper, gult papper, hvitt papper, karduspapper, postpapper, läskpapper, stämpladt papper, nytt papper och urgammalt papper med trasiga kanter. Det låg i lösa ark, i omslag eller i packor ombundna med segelgarn, på golf, stolar och bord; papperet riktigt svämmade öfver i rummen, så att de olycklige, som vistades der, måste vara beredda på att drunkna i papper eller rädda sig genom simmande.

I rummet innanför Mortensens satt notarien Örseth, en liten svartskäggig karl med lifliga rörelser. Han kom just infarande med en tidning i handen: »Har ni läst det, Mortensen? Nu går det öfver alla gränser! Läs den der artikeln om arbetarnes rösträtt! Att sådant skall kunna skrifvas, tryckas, spridas offentligt! Åh, de borde hängas allesamman!»

Mortensen såg likgiltigt i tidningen: »Det läste jag i morse — bara dumheter, kära bror!»

»Dumheter! Nej, Mortensen — värre än så; det är uppviglande, lögnaktigt, samhällsomstörtande! Åh, när jag tänker på,» utbrast Örseth med ett bittert leende, »att här gå de och kurtisera packet, fraternisera med arbetsfolket, hålla