Hoppa till innehållet

Sida:Böneskrift till det 16de Lagting Storthinget.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
11

VIII.

Öfwerdrifwen icke, storthingsmän, dessa swårigheter. Må man icke säga, att den princip, genom hwilken Norge erhåller sina statsinkomster, derföre att dessa nästan uteslutande komma från indirekta produkter, är oförenlig med Sweriges. Må man icke säga, att wårt tullsystem, uteslutande fiskaliskt, omöjligen kan förenas med Sweriges fiskaliska och beskyddande system. Må man icke säga, att wår statsskuld, wårt kreditwäsen icke hafwa anknytningspunkter med Sweriges, må man icke säga, att wåra banker, wåra assuranser, wåra pensions- och understödskassor äro oupplösliga kedjor. Sådana yttranden äro blotta förewändningar, wäckta af det egna intresset och passionen. Hwarje sammansmältning, hwarje förening eller blott ekonomisk förbindelse företer liknande swårigheter. Dessa är det de arbetsamme kommissariernas sak att ordna, de äro icke frågor, af hwilka ett lands existens beror. Waren öfwertygade om, att dessa swårigheter icke skulle hindra Ryssland från ”att wara wår arfwinge” den dag det önskade det. I kunnen dessutom se, huruledes dylika swårigheter lösas, om I studeren traktaten år 1707 mellan England och Skottland, den tyska Zollverein, Zürichertraktaten (1859) mellan Sardinien, Frankrike och Österrike.


IX.

Frukten ej för mycket för, att Norge skulle uppslukas af Swerige. När Stangs rena och fruktbara anda, när Schweigaards reflexionsförmåga och kunskap i ekonomien, Motzfeldts parlamentariska erfarenhet, Stabells kunskap i finanswäsendet, Brettewilles klarhet i förwaltningswäsendet, historikern Munchs kännedom om forntiden, Welhawens aningar om forntiden, Aalls och Uelands inflytelse på de olika stånden och Hansteens werldshistoriska rykte komme att, ware sig antingen i en kommission, eller i ett skandinawiskt parlament, eller i sjelfwa Skandinawien, förswara Norge, — frukten icke för, att det skulle träda för mycket i skuggan. Jag gläder mig twärtom öfwer att se en werkningskrets för desse mäns utmärkta talenter öppnad äfwen för de krafter, wårt uniwersitet skulle utweckla, liksom det Edinburgska, som är, men först efter föreningen blef, en af de centra, den civiliserade werlden söker för att få upplysning.